Min dotter är hos sin pappa varannan helg. Men under sommaren och semestern är hon där varannan vecka. Detta medföljer en del känslor:
- Jag saknar henne så mitt hjärta blöder.
- Vad gör man utan barn?
- Vem är jag, vad vill jag och vad tycker jag om att göra osv. ???
Jag får höra från många andra separerade föräldrar hur duktig jag är som har mitt barn nästan på heltid och vilket lass jag drar. Men jag vänder istället på det.
Stor eloge till er föräldrar som bara har era barn på halvtid. Ni är grymma. Jag förstår vilken smärta det innebär.
Vi gör ett bra jobb allihopa som försöker pussla ihop vardagen och får den att fungera antingen ensam eller med separationer, plastmammor, gummipappor och bonusbarn.
I morgon kommer hon till mig. Min vildängel. Hon som håller mitt hjärta vid liv….
Jag har mina solstrålar på halvtid och det värker i hjärtat var gång de åker till sin mamma, mitt hem utan barn känns ytterst tomt… 🙁